Det flesta förstår nog att det är oerhört svårt och smärtsamt att vara på flykt och söka skydd i ett främmande land. Det är lätt att inse att barn i asylsökande familjer upplever tillvaron som hård, skrämmande och fruktansvärt osäker så det borde vara självklart att vi bör hjälpa barnen att förstå och hantera den uppkomna situationen. Migrationsverket har därför beställt ett specialnummer av serietidningen Bamse där asylsökande barn får inblick i asylprocessen genom att följa två asylsökande familjer där en familj får stannar i Sverige och den andra återvänder till ”Varganien”.
Tidningen” Bamse: Mim och Meles” har dock väckt starka reaktioner och kritiserats för att vara på ”myndigheternas sida mot de svaga” och för att den inte tar upp ”riskerna med död, tortyr eller förföljelse”. För mig är uppenbart att många som kritiserar Bamsetidningen egentligen kritiserar den svenska asylpolitiken och bygger hela sin argumentation på att mängder av barnfamiljer utvisas på felaktiga grunder. Men har inte dessa debattörer glömt att vi har en reglerad och begränsad invandring? För om vi ser verkligheten såsom den faktiskt är så inser alla att det finns barnfamiljer som utvisas på goda grunder (i enlighet med gällande regler) och att det är dessa barn som är målgruppen för tidningen.
Jag hoppas att de debattörer som tycker att världens snällaste björn har sålt sin själ, gjort sig skyldig till medlöperi och blivit en ondskans lakej funderar lite mer på om vi inte har en skyldighet att informera och hjälpa de flyktingbarn som utvisas från Sverige. Ska vi låta dem sväva i ovisshet? Eller skrämma upp dem med beskrivningar om en nära förestående ond bråd död i hemlandet? Nej – det är vår skyldighet att göra den obegripliga och outhärdliga asylprocessen lite mer begriplig och uthärdlig. Det är det minsta vi kan göra för några av våra mest utsatta barn.
Läs mer i HD, HD, SvD, SvD, Aftonbladet och Migrationsverket.
Mathias Knutsson
