Even Better Than the Real Thing?

Det känns som om det var igår U2 släppte sitt fantastiska album Achtung Baby, men det har faktiskt gått tjugo år sedan vi för första gången hörde de otroliga "One" och "Mysterious Ways".  

Musikmagasinet "Q" uppmärksammar årsdagen med att ge ut hyllningsskivan AHK-toong BAY-bi Covered" där bland andra Nine Inch Nails, Garbage, The Killers och främst Depeche Mode tolkar sångerna på Achtung Baby. 

Mathias Knutsson

 

"Det" som krävs för att bli allra bäst...

Svenska Dagbladet följer nu upp de senaste veckornas mycket läsvärda artikelserie om särbegåvade barn och ungdomar med en minst lika intressant artikel om vad som egentligen avgör om en person blir exceptionellt duktig inom ett visst område.

I artikeln intervjuas Anders Ericsson, professor i psykologi vid Florida State University, som studerar ämnet expertprestationer och enligt honom är ”betydelsen av medfödd begåvning oerhört överskattad. De mest framgångsrika inom olika områden har genomgått mycket mer träning, för att bli så skickliga, än de flesta föreställer sig”.

I likhet med artikelförfattaren så ställer jag frågan huruvida uthållighet, motivation och drivkraft är medfödda eller inlärda, men oavsett vilket så har artikeln ett mycket positivt budskap: vi kan alla bli otroligt duktiga och skickliga – om vi tränar extremt mycket och målmedvetet!

Det är dock uppenbart att västvärlden i allmänhet, och Sverige i synnerhet, i allt högre grad väljer bort de uppfostrings-, tränings- och undervisningsmetoder som leder till framgång. Allt för få unga européer och amerikanare tränas idag för att tillhöra framtidens globala elit inom kultur, idrott eller vetenskap. Vid en jämförelse med Kina, Indien eller Sydkorea är det uppenbart att västvärldens konkurrenskraft eroderar och att en tilltagande stagnation är ett oundvikligt faktum.

Jag tänker osökt på Amy Chuas ”En tigermammas stridsrop” som väl beskriver skillnaderna och konflikterna mellan olika uppfostringsfilosofier. Boken illustrerar den asiatiska föreställningen om att varje barn har en oändlig potential som kan (och ska) förverkligas genom hårt arbete, höga mål och ett ständigt utmanande av gränserna för den egna förmågan. Boken har skapat debatt - på ytan på grund av det som av vissa svenska kulturskribenter beskrivs som ”uppfostringsnazism”(!!!), men jag tror att på ett djupare plan många har svårt att förlika sig med tanken på att det moderna västerländska samhället i praktiken fördummar sina barn och förstör sin egen framtid.

Vi kan redan nu se konsekvenserna av denna förödande utveckling. Det är ju knappast en slump att de amerikanska elituniversiteten i allt högre grad domineras av drivna och ambitiösa studenter med asiatisk eller indisk bakgrund… Eller att påfallande många studenter på de svenska ingenjörsutbildningarna att utländska utbytesstudenter eller freemoverstudenter? Eller att svenska studenters matematikkunskaper bara blir sämre och sämre? Eller att svenska tränare förskräcks över att tennisförbundet ställer kravet att tolvåringarna i elitsatsningen ska träna tennis minst 52 minuter per dag…

Det är hög tid att inse att vi knappast kommer att få någonting gratis i en värld som allt mer präglas av intensiv konkurrens och ständig utveckling. Men samtidigt är budskapet hoppfullt och positivt: för den som är ambitiös, motiverad och duktig öppnas allt fler möjligheter! Det ”enda” som krävs goda studieresultat, hårt arbete, helhjärtade satsningar och målmedveten träning!

Läs gärna mer: SvD, SvD, Expressen, Expressen
Du kan även ladda ner Amy Chuas "En tigermammas stridsrop" som e-bok från ditt bibliotek!

Mathias Knutsson

Nu blir bloggen mer "mobil"!

Nu är det lättare att följa min blogg via mobilen! Ni behöver bara ladda ner Iphone-appen Bloapp från Itunes och sen söker ni på min blogg "Mathias Knutsson" alternativt så scannar ni in QR-koden som finns på min blogg.

Bloapp Intro - Readers from Infindo on Vimeo.

Tack till Mattias Jansson, www.kommunchef.com, för tipset! Kom gärna med synpunkter och feedback!

Mathias Knutsson

Fler politiker borde göra "Hattresor"!

Jag har lite svårt att ta DN:s ledarskribent Hanne Kjöller på fullt allvar när hon kritiserar IT- och regionminister Anna-Karin Hatt för att hon under sin kampanj för att bli centerpartiets partiledare reser land och rike runt ”på skattebetalarnas bekostnad”.

Min av bild av ”Hattresan” är att det är en rundtur som betydligt fler statsråd borde göra för att möta väljare i deras vardag över hela Sverige. För i motsats till en ”vanlig” riksdagsledamot som har stor frihet – och stora möjligheter – att kampanja både internt och externt så har regeringens ledamöter en mycket mer inrutad tillvaro och (därmed) begränsade möjligheter att bedriva en personvalskampanj. Lägg därtill att ett statsråd inte kan ta tjänstledigt från sitt uppdrag och att de flesta tycks vilja ha politiker som är ”mycket ute i verkligheten” så framstår Kjöllers kritik som allt mer uddlös.

Det är knappast kontroversiellt att påstå att för att vara framgångsrik som minister krävs ett gediget stöd från - och i - det egna partiet, så journalister som förfasar sig över att statsråd satsar tid, kraft och resurser för att stärka sin position avslöjar antingen sin okunskap eller sina personliga preferenser avseende parti(ledarkandidat).

Det vore intressant att få veta om Hanne Kjöller även är kritiskt inställd till att statsråd och regeringstjänstemän besöker interna partimöten eller om det är önskvärt att i högre grad begränsa alla politikers kontaktytor med väljarna. I förlängningen kanske vi rent av borde ifrågasätta politiker som på skattebetalarnas bekostnad genomföra valkampanjer vart fjärde år?

Läs gärna mer i DN och Anna-Karin Hatts blogg.

Mathias Knutsson

Hur länge ska vi acceptera vänsterns attacker mot demokratin?

Under allt för många år har samhället och staten haft en allt för undfallande attityd mot vänsterextremt våld mot politiska meningsmotståndare. Det senaste exemplet är attackerna mot Sverigedemokraternas möte i Norrköping där vänsterns protester mot sd-mötet eskalerade till regelrätta upplopp och misshandel av flera sverigedemokrater.

Frågan är hur ett demokratiskt samhälle kan tillåta att detta händer gång på gång? Hur kan vi tillåta att vissa grupper utövar systematiskt terror mot andra partier? Varför ska främst ett riksdagsparti och dess företrädare ständigt behöva vara rädda för våldsamma attacker?

Lägg därtill att flera vänstergrupper har genomfört attacker mot flera andra partier och organisationer under lång tid. Ett talande exempel är att Centerpartiets partilokaler utsattes för skadegörelse vid minst ett femtiotal tillfällen bara under valrörelsen 2006 då (c) var starkt profilerat i arbetsrättsliga frågor. Ett annat exempel är den ständiga vandaliseringen av ”Ja-sidans” lokaler och affischer inför både EU- och EMU-folkomröstningarna.

Sätt helgens händelser i ett annat perspektiv: vad hade hänt om nazister hade attackerat ett av vänsterpartiets möten? Och att det bara var en attack av många i en lång rad av hatfulla och våldsamma angrepp på vänsterpartiet? Hur hade vi då sett på behovet att skydda både de direkt utsatta politikerna och vårt öppna demokratiska samhälle?

Det är hög tid att inse att extremvänstern under lång tid fått komma undan med det mesta och vänstervåldet har ökat, intensifierats och blivit grövre för varje år. Nu måste samhället vidta kraftfulla åtgärder mot avgrundsvänsterns avskyvärda attacker mot andra partiers verksamhet och förtroendevalda!

Avslutningsvis, en fråga som kan uppfattas som något (eller kanske rentav mycket) provocerande men som ändå förtjänar att ställas. Efter vansinnesdåden i Norge ansåg att flera vänsterdebattörer att ledande sverigedemokrater skulle ta avstånd från massmordet. Låt mig då få ställa en motfråga utan att på något sätt jämställa enskilda händelser: hur ofta har ni hört exempelvis Lars Ohly ta avstånd från extremvänsterns attacker mot sverigedemokraterna?

Läs gärna mer: DN, DN, SvD

Mathias Knutsson

Världen stannar inte…

Höstens första rader känns extra viktiga att skriva efter en sommar som präglats av det otänkbara, ofattbara och fasansfulla som inte borde få ske men som händer gång på gång: svältkatastrofen i Afrika, vansinnesdåden i Norge och den globala ekonomiska krisen.

Under dagar, veckor, månader och ibland år fyllda av tragedier och mänskligt lidande är det lätt att börja misströsta. Men som tur är försvinner hopplöshetens hemsökelse nästan lika snabbt som den kommer och insikten att vi verkligen kan förändra och förbättra världen kommer tillbaka – och känslan är starkare än tidigare. För det är under de svåra tiderna som vi verkligen kan utgöra en skillnad för våra medmänniskor genom att hjälpa, stötta och bidra med allt från mat och världsliga ting till kunskap, engagemang och kärlek till vår nästa.



För trots att vi har en lång väg kvar att vandra innan alla människor kan äta sig mäta och världsekonomin stabiliseras så är jag fullt och fast övertygad om att det kommer att ske. Men för att förändringens vindar ska svepa över världen måste vi som dragit vinstlotten i livets lotteri välja att engagera oss i byggandet av en bättre, rättvisare och tryggare värld för oss själva och våra barn.

Så när du har läst dessa rader uppmanar jag dig att fundera på vad just du kan - och vill - göra för att göra världen till en lite bättre plats. Oavsett om du vill engagera dig i miljörörelsen, skänka pengar till UNICEF eller bli medlem i ett parti så hoppas jag att du verkligen tar steget. Du har chansen. Just nu. Ta den!

Mathias Knutsson

Jussi Björling: Sverige

Vår främste tenor genom tiderna, Jussi Björling, ger oss en underbar tolkning av en sång som för många är en "inofficell" nationalhymn.

"Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden.
Nu spela källorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden."



"Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn än gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen."

"Sverige" ingår egentligen i ett körverk komponerat av Willhelm Stenhammar och Verner von Heidenstam.

Jag önskar er alla en riktigt härlig nationaldag!

Mathias Knutsson

Det är vår skyldighet att göra det obegripliga lite mer begripligt...

Det flesta förstår nog att det är oerhört svårt och smärtsamt att vara på flykt och söka skydd i ett främmande land. Det är lätt att inse att barn i asylsökande familjer upplever tillvaron som hård, skrämmande och fruktansvärt osäker så det borde vara självklart att vi bör hjälpa barnen att förstå och hantera den uppkomna situationen. Migrationsverket har därför beställt ett specialnummer av serietidningen Bamse där asylsökande barn får inblick i asylprocessen genom att följa två asylsökande familjer där en familj får stannar i Sverige och den andra återvänder till ”Varganien”.

Tidningen” Bamse: Mim och Meles” har dock väckt starka reaktioner och kritiserats för att vara på ”myndigheternas sida mot de svaga” och för att den inte tar upp ”riskerna med död, tortyr eller förföljelse”. För mig är uppenbart att många som kritiserar Bamsetidningen egentligen kritiserar den svenska asylpolitiken och bygger hela sin argumentation på att mängder av barnfamiljer utvisas på felaktiga grunder. Men har inte dessa debattörer glömt att vi har en reglerad och begränsad invandring? För om vi ser verkligheten såsom den faktiskt är så inser alla att det finns barnfamiljer som utvisas på goda grunder (i enlighet med gällande regler) och att det är dessa barn som är målgruppen för tidningen.

Jag hoppas att de debattörer som tycker att världens snällaste björn har sålt sin själ, gjort sig skyldig till medlöperi och blivit en ondskans lakej funderar lite mer på om vi inte har en skyldighet att informera och hjälpa de flyktingbarn som utvisas från Sverige. Ska vi låta dem sväva i ovisshet? Eller skrämma upp dem med beskrivningar om en nära förestående ond bråd död i hemlandet? Nej – det är vår skyldighet att göra den obegripliga och outhärdliga asylprocessen lite mer begriplig och uthärdlig. Det är det minsta vi kan göra för några av våra mest utsatta barn.

Läs mer i HD, HD, SvD, SvD, Aftonbladet och Migrationsverket.

Mathias Knutsson

Vårt lilla charmtroll...

Livet är helt underbart! Den 29 mars föddes min lille gosse och efter en tuff start mår han nu riktigt bra.

Jag och min familj vill tacka personalen på BB, förlossningen och neonatalavdelningen på CSK för deras fantastiska arbete, stöd och hjälp under de senaste veckorna!

Mathias Knutsson

Bli inte förvånade om (s) utmanar alliansen redan 2014…

De senaste årens kris må vara omvälvande och djup för socialdemokraterna, men jag är likväl övertygad om att (s) kommer att utmana alliansen redan 2014. På samma sätt som moderaterna gynnas av utvecklingen mot ett tvåpartisystem - det som förr kallades cementeringen av blockpolitiken -så kommer (s) att få vind i seglen när partiledarfrågan är avklarad och några procentenheter vilsna marginalväljare återvänder.

Det är uppenbart att en stor andel av de rörliga väljarna ofta sympatiserar med det starkaste regeringsalternativet och det parti som uppfattas som ”statsbärande” vilket innebär att de idag stödjer moderaterna. Men när (s) löser de akuta ledarskapsproblemen så kommer (s) återigen att bli ett alternativ för dessa väljare.

Det finns ytterligare ett argument för att socialdemokraternas väljarstöd kommer att öka inför 2014. Många av de väljare som valt bort (s) till förmån för (mp) kommer snabbt att överge (mp) för att de gröna i många avseenden fortfarande saknar politisk helhetssyn. I motsats till alliansen där samtliga fyra partier har varsitt heltäckande program så är (v) och (mp) nischpartier som i praktiken saknar politik inom många politiska ansvarsområden.

Det som skapar spänningar inom vänsterblocket är att (mp) har stora, stora, stora ambitioner. Jag förutspår dock en utveckling liknande folkpartiets upp och nedgång efter valet 2002. Miljöpartiet saknar helt enkelt politiken, organisationen och självinsikten som krävs för att tillvarata nyvunna valframgångar. I synnerhet valframgångar som inte bygger på egna förtjänster utan socialdemokraternas tillkortakommanden.

Läs gärna mer SvD och DN
Mathias Knutsson

Håller dagens prylar måttet?

Jag tvingas att konstatera att ett modernt usb-modem inte är konstruerat för att klara en ettårings upptäckarglädje och leklust. Det krävs bara lite pillrande, dunkande och tuggande samt ivägkastande så ger den lilla plastbiten upp.

Om usb-modem hade funnits förr i tiden - när jag var liten - så hade de säkert varit bättre och mer hållbara.

Och givet den tekniska utvecklingen så hade sjuttiotalets modem varit tre meter långa och vägt drygt ett ton. Jag vill se den ettåring som hade kraschat det modemet..

Nja... Det hade i alla fall krävts mer än ett enda obevakat ögonblick..

Mathias Knutsson

Stolt men inte nöjd...

När jag läser den senaste årliga rankningen av den ekonomiska friheten i världens länder som görs av The Heritage Foundation i samarbete med Wall Street Journal, tvingas jag att konstaterar att Sverige tyvärr tappar mark jämfört med världens friaste och starkaste ekonomier.

Jag är förvisso stolt över de förbättringar och framsteg som gjorts under senare år men jag är långt ifrån nöjd med att Sveriges betyg – och därmed även vår konkurrenskraft - fortfarande dras ner av våra extremt höga skatter, gigantiska offentliga utgifter och fruktansvärt rigida regler på arbetsmarknaden.

Jag gläds istället med våra danska grannar som fortsätter att klättra på listan och nu avancerar ända upp till plats åtta! Den danska utvecklingen är synnerligen positiv och jag hoppas verkligen att den svenska alliansregeringen tar intryck av den föredömliga utvecklingen i vårt grannland.

Mathias Knutsson

Du må vara så kysk som is, så ren som snö - du skall ändock icke undgå förtal...

Låt mig få inleda årets bloggande med en fantastisk bra och mycket välkänd sång av Coldplay. Texten är briljant och den träffar verkligen helt rätt...



Att videon dessutom är en magnifik hyllning till mitt favoritband Depeche Mode gör ju inte saken sämre...


Mathias Knutsson

Gott nytt år!

Jag vill önska alla mina läsare ett gott nytt år och hälsa er varmt välkomna tillbaka till min blogg. Jag hoppas att ni har haft en härlig tid tillsammans med nära och kära samt att ni har fått en förträfflig start på det nya året.

Under det gångna året skrev jag allt för sällan, men jag kan lova er att bloggen kommer att leva upp igen under 2011. Jag välkomnar alla kommentarer, synpunkter och förbättringsförlag så att bloggen blir mer läsvärd och intressant att besöka.

Med vänliga hälsningar
Mathias Knutsson