Vice chefsåklagare Mikael Hammarstrands utspel att ”han inte skulle tveka att åtala den som skriver ut p-piller till någon under femton år för medhjälp till våldtäkt” är förhoppningsvis bara ett mycket, mycket, mycket misslyckat försök att skapa debatt om de svagheter som finns i dagens sexualbrottslag.
Om syftet inte är att initiera en diskussion om det (o)rimliga i att sexualbrottslagen från 2005 kriminaliserar alla femtonåriga flickor och pojkar som har sex med en fjortonårig partner så är det tur för Mikael Hammarstrand att dumhet i motsats till tonårssex ännu inte har kriminaliserats i Sverige.
För bara tanken att åtala som skriver ut eller säljer preventivmedel till unga under femton år för medhjälp till våldtäkt är så absurd att det finns skäl att ifrågasätta Hammarstrands lämplighet som åklagare. Det är borde vara uppenbart för de flesta att de som skriver ut p-piller inte är gärningsmannens medhjälpare utan brottsoffrets medhjälpare vilket inte är straffbart enligt svensk lag.
Hammarstrands resonemang bygger ju på att den som säljer en viss vara eller tjänst med ett mycket specifikt syfte även har ansvar för att kunden eller andra personer inte brukar varan eller tjänsten för att begå ett brott eller utsättas för brott… (Vi får bortse ifrån att preventivmedel kan skrivas ut av andra skäl än att flickan tänker skydda sig när hon har sex) Då skulle ju exempelvis alla affärer som säljer korkskruvar till personer under 20 år kunna åtalas för medhjälp till langning om korkskruven används när tonåringarna öppnar vinflaskan de köpt av langaren… Och hur gör vi med affärer som säljer tändstickor till fjortonåringar? Tändstickor kan ju användas till allt från cigarettrökning till mordbrand…
Läs i DN, SvD, Expressen, Dagens Medicin, Aftonbladet, Dagen
Bloggar: Jakob Heidbrink och Mårten Schultz
Mathias Knutsson
torsdag, april 16, 2009
onsdag, april 15, 2009
Att sila mygg men svälja kameler
Kommunfullmäktiges sammanträde dominerades av debatten om den föreslagna revideringen av årets budget. Kommunens ekonomi påverkas i likhet med alla andra företag och organisationer av den globala finanskrisen och den djupa lågkonjunkturen så de åtgärdsförslag som nu genomförs är nödvändiga och behövliga trots att de innebär betydande konsekvenser i flera av våra verksamheter.
Gårdagens debatt präglades av en välkommen ekonomisk medvetenhet och sparsamhet bland fullmäktiges ledamöter, men likväl hamnade diskussion ofta helt fel och kretsade kring ett fåtal mer eller minde ovidkommande poster i investeringsbudgeten. Sällan har uttrycket att sila mygg men svälja kameler varit så träffande för diskussionerna i kommunfullmäktige. Jag kan exempelvis informera de ledamöter som tror att kommunens ekonomi skulle räddas om satsningen på Naturum i Vattenrike senareläggs att den ekonomiska effekten av deras förslag är i det närmaste försumbar. Jag har full respekt för det principiella argumentet att Naturum knappast är en kommunal kärnverksamhet, men det är att bedra både sig själv och väljarna att påstå att stoppa Naturum vars årskostnad på åtta miljoner kronor utgör två promille av kommunens verksamhetskostnader på något sätt skulle kunna rädda den kommunala ekonomin.
Det är hög tid för oss kommunpolitiker att erkänna att dagens besvärliga ekonomiska situation inte är kopplad till framtida satsningar eller beror på att skatteintäkterna minskar och att staten inte kompenserar bortfallet med ökade bidrag. Problemet bottnar i att Kristianstad i likhet med nästan alla andra kommuner INTE sparade i ladorna under de goda åren utan lät kostnaderna springa iväg och nå nya rekordnivåer. Under de senaste fem åren har exempelvis kommunens årliga personalkostnader ökat från 2 284 miljoner kronor (år 2004) till 2 713 miljoner kronor (år 2008). Ökningen av den årliga kostnaden är 429 miljoner kronor vilket innebär personalkostnaderna idag är nästan 19 procent högre än 2004. Kostnadsökningen motsvarar exempelvis ungefär nya 1 060 lärartjänster i Kristianstad… Eller årskostnaden för nästan 55 Naturum… Är det någon som har lagt märke till denna gigantiska resursförstärkning? Inte?
Det är min förhoppning att vi i fullmäktige framgent ska föra en mer konstruktiv debatt och fokusera på rätt frågor. Det gagnar inte någon att vi politiker undviker de verkligt tuffa frågeställningarna och utmaningar. Denna insikt behövs mer än någonsin i dagens kärva ekonomiska läge eftersom politiska misstag i kriser tenderar att bli oerhört kostsamma och effekterna av eventuella felprioriteringar ofta drabbar de allra svagaste i samhället.
Läs mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet och NSK
Du kan lyssna på debatten på Kristianstads kommuns hemsida
Mathias Knutsson
Gårdagens debatt präglades av en välkommen ekonomisk medvetenhet och sparsamhet bland fullmäktiges ledamöter, men likväl hamnade diskussion ofta helt fel och kretsade kring ett fåtal mer eller minde ovidkommande poster i investeringsbudgeten. Sällan har uttrycket att sila mygg men svälja kameler varit så träffande för diskussionerna i kommunfullmäktige. Jag kan exempelvis informera de ledamöter som tror att kommunens ekonomi skulle räddas om satsningen på Naturum i Vattenrike senareläggs att den ekonomiska effekten av deras förslag är i det närmaste försumbar. Jag har full respekt för det principiella argumentet att Naturum knappast är en kommunal kärnverksamhet, men det är att bedra både sig själv och väljarna att påstå att stoppa Naturum vars årskostnad på åtta miljoner kronor utgör två promille av kommunens verksamhetskostnader på något sätt skulle kunna rädda den kommunala ekonomin.
Det är hög tid för oss kommunpolitiker att erkänna att dagens besvärliga ekonomiska situation inte är kopplad till framtida satsningar eller beror på att skatteintäkterna minskar och att staten inte kompenserar bortfallet med ökade bidrag. Problemet bottnar i att Kristianstad i likhet med nästan alla andra kommuner INTE sparade i ladorna under de goda åren utan lät kostnaderna springa iväg och nå nya rekordnivåer. Under de senaste fem åren har exempelvis kommunens årliga personalkostnader ökat från 2 284 miljoner kronor (år 2004) till 2 713 miljoner kronor (år 2008). Ökningen av den årliga kostnaden är 429 miljoner kronor vilket innebär personalkostnaderna idag är nästan 19 procent högre än 2004. Kostnadsökningen motsvarar exempelvis ungefär nya 1 060 lärartjänster i Kristianstad… Eller årskostnaden för nästan 55 Naturum… Är det någon som har lagt märke till denna gigantiska resursförstärkning? Inte?
Det är min förhoppning att vi i fullmäktige framgent ska föra en mer konstruktiv debatt och fokusera på rätt frågor. Det gagnar inte någon att vi politiker undviker de verkligt tuffa frågeställningarna och utmaningar. Denna insikt behövs mer än någonsin i dagens kärva ekonomiska läge eftersom politiska misstag i kriser tenderar att bli oerhört kostsamma och effekterna av eventuella felprioriteringar ofta drabbar de allra svagaste i samhället.
Läs mer i Kristianstadsbladet, Kristianstadsbladet och NSK
Du kan lyssna på debatten på Kristianstads kommuns hemsida
Mathias Knutsson
tisdag, april 14, 2009
Ett oacceptabelt förtryck!
En ny rapport beställd av Stockholms stad vittnar om hur utbrett hedersförtrycket är bland stadens och förorternas familjer. Nästan var fjärde flicka och sju procent av pojkar drabbas hårt av ”hederskultur” och tillåts exempelvis inte umgås med jämnåriga av motsatt kön, får ej bestämma själva vem de ska gifta sig med och förbjuds att delta i delar av skolundervisningen.
Rapporten pekar på hur oerhört – och ofattbart - utbrett förtrycket av främst barn, ungdomar och kvinnor är i dagens Sverige. Det är upprörande att tiotusentals medborgare kränks dagligen i Sverige och att förövarna enkelt ”kommer undan” genom att hänvisa till religiösa, kulturella eller etniska seder och traditioner.
Rapporten sätter fingret på en mycket öm punkt i den politiska debatten i Sverige: oförmågan att hantera värdeladdade konflikter och situationer när olika rättigheter kolliderar. Det är hög tid för svenska politiker att inse det orimliga i att barn och ungdomar i dagens Sveriges av religiösa eller kulturella skäl utsätts för systematiska kränkningar och tvingas in i ett könssegregerat samhälle.
Det är hög tid för oss att initiera en bred och övergripande debatt om jämlikhets-, rättvise- och frihetsidealen i Sverige och om hur vi ska hantera de konflikter som uppkommer när olika friheter och rättigheter kommer på kollisionskurs. Hederskultur, barnäktenskap och könsstympning (både kvinnlig och manlig) är tydliga exempel på frågor där individers fri- och rättigheter ständigt sätts på undantag för att tillgodose religiösa eller kulturella krav.
Nu måste vi skifta fokus och sätta allas fri- och rättigheter i främsta rummet samtidigt som vi respekterar religionsfriheten och kulturella särdrag. I ett civiliserat, öppet och liberalt samhälle kan vi inte tillåta ett systematiskt förtryck och ständiga kränkningar oavsett styrka i de religiösa eller kulturella argumenten.
Läs mer i Aftonbladet, och SvD
Mathias Knutsson
Rapporten pekar på hur oerhört – och ofattbart - utbrett förtrycket av främst barn, ungdomar och kvinnor är i dagens Sverige. Det är upprörande att tiotusentals medborgare kränks dagligen i Sverige och att förövarna enkelt ”kommer undan” genom att hänvisa till religiösa, kulturella eller etniska seder och traditioner.
Rapporten sätter fingret på en mycket öm punkt i den politiska debatten i Sverige: oförmågan att hantera värdeladdade konflikter och situationer när olika rättigheter kolliderar. Det är hög tid för svenska politiker att inse det orimliga i att barn och ungdomar i dagens Sveriges av religiösa eller kulturella skäl utsätts för systematiska kränkningar och tvingas in i ett könssegregerat samhälle.
Det är hög tid för oss att initiera en bred och övergripande debatt om jämlikhets-, rättvise- och frihetsidealen i Sverige och om hur vi ska hantera de konflikter som uppkommer när olika friheter och rättigheter kommer på kollisionskurs. Hederskultur, barnäktenskap och könsstympning (både kvinnlig och manlig) är tydliga exempel på frågor där individers fri- och rättigheter ständigt sätts på undantag för att tillgodose religiösa eller kulturella krav.
Nu måste vi skifta fokus och sätta allas fri- och rättigheter i främsta rummet samtidigt som vi respekterar religionsfriheten och kulturella särdrag. I ett civiliserat, öppet och liberalt samhälle kan vi inte tillåta ett systematiskt förtryck och ständiga kränkningar oavsett styrka i de religiösa eller kulturella argumenten.
Läs mer i Aftonbladet, och SvD
Mathias Knutsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)