Ett rop ut i mörkret...
Vad brukar du göra när du konfronteras med vidriga och avskyvärda åsikter? När elaka kommentarer haglar, kränkande tillmälen kastas efter våra medmänniskor eller unkna fördomar serveras vid fikabordet? För mig har det alltid varit relativt enkelt att ta de samtal, diskussioner och debatter som så många tycker är så fruktansvärt svåra. För mig har det alltid varit naturligt att stå upp för det som jag anser är rätt och riktigt - oavsett om det innebär att jag får ta emot spott och spe från olika håll. Men vad ska jag göra när det inte finns någon att ta diskussionen med? När den hatfulla retoriken bara är ett eko som inte går att spåra? När ondskan bara är en svepande skugga ute i mörket? I dag mötte jag den djupaste ondskan. På en rastplats på vägen mellan Ljungby och Kalmar såg jag den mest vedervärdiga rasistpropaganda jag någonsin sett i Sverige. Jag blev upprörd, äcklad, omtumlad, chockad - och så fruktansvärt förbannad! Att tvingas se denna skitiga, förfärliga och helt avs...