Jag minns jag för när första gången kom i kontakt med Tomas Tranströmers underbara dikter och "inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt". Att som tonåring läsa Tranströmers poesi var att få stöd, sällskap och kraft när jag inledde min färd mot - och genom - vuxenlivet.
När jag fyllt 20 år och flyttat upp till Stockholm släppte Tranströmer den självbiografiska "Minnena ser mig". Då kände jag så väl igen mig iTranströmers beskrivning av sina ungdomsår i Stockholm och hans kunskapstörst och kärlek till kultur. Nu - när jag vandrat vidare under de romanska bågarna - bär jag med mig Tranströmers reflektion över "jaget": "Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner alla mina tidigare."
Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
i halvmörkret
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans med Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och
Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt.
Ett varmt och hjärtligt tack till Tomas Tranströmer för en fantastisk livsgärning. Vila i frid - sorgegondolen går nu vidare mot det okända men dina dikter kommer att leva för alltid.
Mathias Knutsson
