In memoriam Tomas Tranströmer
Jag minns jag för när första gången kom i kontakt med Tomas Tranströmer s underbara dikter och "inne i dem alla öppnade sig valv bakom valv oändligt". Att som tonåring läsa Tranströmers poesi var att få stöd, sällskap och kraft när jag inledde min färd mot - och genom - vuxenlivet. När jag fyllt 20 år och flyttat upp till Stockholm släppte Tranströmer den självbiografiska "Minnena ser mig". Då kände jag så väl igen mig iTranströmers beskrivning av sina ungdomsår i Stockholm och hans k unskapstörst och kärlek till kultur. Nu - när jag vandrat vidare under de romanska bågarna - bär jag med mig Tranströmers reflektion över "jaget": "Inom mig bär jag mina tidigare ansikten, som ett träd har sina årsringar. Det är summan av dem som är ”jag”. Spegeln ser bara mitt senaste ansikte, jag känner alla mina tidigare." Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret Valv gapande bakom valv och ingen överblick. Några ljuslågo...