Efter en alltför försiktig, spänd och nervös start från svenskarnas sida så hade det pigga, effektiva och spelskickliga tyska laget fått en behaglig fyramålsledning. Men så fick Sverige äntligen in en boll i det tyska målet och matchen vände... Och som jag ser det så var det inte bara målet som vände matchen - utan att vi helt plötsligt såg en annan attityd, driv och glädje hos det svenska laget.
Förändringen kunde redan skönjas direkt efter halvtidsvilan, men blev oerhört tydligt direkt efter det första svenska reduceringsmålet när målskytten Zlatan Ibrahimovic sprang och hämtade bollen i det tyska målet för att snabbt kunna fortsätta och hämta upp resten av underläget. Då var det mindre än en halvtimme kvar att spela av matchen och tre mål kvar att hämta upp, men Zlatan tänkte bara framåt och såg möjligheter! Han och det svenska laget ville, tänkte och skulle vinna matchen!
Det var som om hela laget hade bytt inställning och nu vågade vinna. Nyckeln till framgång var att spelarna slutade vara rädda för att förlora och istället fokuserade sig på att vinna matchen! När vi vågar förlora eller misslyckas så vågar - och kan - vi även ta steg framåt och vinna! Svenskarna tog över matchen när tyskarna tappade sitt vinnarfokus och blev allt mer rädda för att förlora en match som de trodde att de redan vunnit... Det tyska lagets rädsla präglade spelet under den sista halvtimmen: minuten före den svenska kvitteringen så fick det tyska laget en frispark på svensk planhalva och tyskarna väljer att spela hem istället för att anfalla. Strax därefter vinner det svenska laget bollen - på tysk planhalva - och gör mål...
Det som avgjorde matchen var sålunda inte bara lyckade spelarbyten - det som avgjorde matchen vara att det svenska laget gick ut till andra halvlek som vinnare. Vinnare som vågade förlora, kunde misslyckas och skulle vinna!
