Jag har lite svårt att ta DN:s ledarskribent Hanne Kjöller på fullt allvar när hon kritiserar IT- och regionminister Anna-Karin Hatt för att hon under sin kampanj för att bli centerpartiets partiledare reser land och rike runt ”på skattebetalarnas bekostnad”.
Min av bild av ”Hattresan” är att det är en rundtur som betydligt fler statsråd borde göra för att möta väljare i deras vardag över hela Sverige. För i motsats till en ”vanlig” riksdagsledamot som har stor frihet – och stora möjligheter – att kampanja både internt och externt så har regeringens ledamöter en mycket mer inrutad tillvaro och (därmed) begränsade möjligheter att bedriva en personvalskampanj. Lägg därtill att ett statsråd inte kan ta tjänstledigt från sitt uppdrag och att de flesta tycks vilja ha politiker som är ”mycket ute i verkligheten” så framstår Kjöllers kritik som allt mer uddlös.
Det är knappast kontroversiellt att påstå att för att vara framgångsrik som minister krävs ett gediget stöd från - och i - det egna partiet, så journalister som förfasar sig över att statsråd satsar tid, kraft och resurser för att stärka sin position avslöjar antingen sin okunskap eller sina personliga preferenser avseende parti(ledarkandidat).
Det vore intressant att få veta om Hanne Kjöller även är kritiskt inställd till att statsråd och regeringstjänstemän besöker interna partimöten eller om det är önskvärt att i högre grad begränsa alla politikers kontaktytor med väljarna. I förlängningen kanske vi rent av borde ifrågasätta politiker som på skattebetalarnas bekostnad genomföra valkampanjer vart fjärde år?
Läs gärna mer i DN och Anna-Karin Hatts blogg.
Mathias Knutsson
söndag, augusti 28, 2011
Hur länge ska vi acceptera vänsterns attacker mot demokratin?
Under allt för många år har samhället och staten haft en allt för undfallande attityd mot vänsterextremt våld mot politiska meningsmotståndare. Det senaste exemplet är attackerna mot Sverigedemokraternas möte i Norrköping där vänsterns protester mot sd-mötet eskalerade till regelrätta upplopp och misshandel av flera sverigedemokrater.
Frågan är hur ett demokratiskt samhälle kan tillåta att detta händer gång på gång? Hur kan vi tillåta att vissa grupper utövar systematiskt terror mot andra partier? Varför ska främst ett riksdagsparti och dess företrädare ständigt behöva vara rädda för våldsamma attacker?
Lägg därtill att flera vänstergrupper har genomfört attacker mot flera andra partier och organisationer under lång tid. Ett talande exempel är att Centerpartiets partilokaler utsattes för skadegörelse vid minst ett femtiotal tillfällen bara under valrörelsen 2006 då (c) var starkt profilerat i arbetsrättsliga frågor. Ett annat exempel är den ständiga vandaliseringen av ”Ja-sidans” lokaler och affischer inför både EU- och EMU-folkomröstningarna.
Sätt helgens händelser i ett annat perspektiv: vad hade hänt om nazister hade attackerat ett av vänsterpartiets möten? Och att det bara var en attack av många i en lång rad av hatfulla och våldsamma angrepp på vänsterpartiet? Hur hade vi då sett på behovet att skydda både de direkt utsatta politikerna och vårt öppna demokratiska samhälle?
Det är hög tid att inse att extremvänstern under lång tid fått komma undan med det mesta och vänstervåldet har ökat, intensifierats och blivit grövre för varje år. Nu måste samhället vidta kraftfulla åtgärder mot avgrundsvänsterns avskyvärda attacker mot andra partiers verksamhet och förtroendevalda!
Avslutningsvis, en fråga som kan uppfattas som något (eller kanske rentav mycket) provocerande men som ändå förtjänar att ställas. Efter vansinnesdåden i Norge ansåg att flera vänsterdebattörer att ledande sverigedemokrater skulle ta avstånd från massmordet. Låt mig då få ställa en motfråga utan att på något sätt jämställa enskilda händelser: hur ofta har ni hört exempelvis Lars Ohly ta avstånd från extremvänsterns attacker mot sverigedemokraterna?
Läs gärna mer: DN, DN, SvD
Mathias Knutsson
Frågan är hur ett demokratiskt samhälle kan tillåta att detta händer gång på gång? Hur kan vi tillåta att vissa grupper utövar systematiskt terror mot andra partier? Varför ska främst ett riksdagsparti och dess företrädare ständigt behöva vara rädda för våldsamma attacker?
Lägg därtill att flera vänstergrupper har genomfört attacker mot flera andra partier och organisationer under lång tid. Ett talande exempel är att Centerpartiets partilokaler utsattes för skadegörelse vid minst ett femtiotal tillfällen bara under valrörelsen 2006 då (c) var starkt profilerat i arbetsrättsliga frågor. Ett annat exempel är den ständiga vandaliseringen av ”Ja-sidans” lokaler och affischer inför både EU- och EMU-folkomröstningarna.
Sätt helgens händelser i ett annat perspektiv: vad hade hänt om nazister hade attackerat ett av vänsterpartiets möten? Och att det bara var en attack av många i en lång rad av hatfulla och våldsamma angrepp på vänsterpartiet? Hur hade vi då sett på behovet att skydda både de direkt utsatta politikerna och vårt öppna demokratiska samhälle?
Det är hög tid att inse att extremvänstern under lång tid fått komma undan med det mesta och vänstervåldet har ökat, intensifierats och blivit grövre för varje år. Nu måste samhället vidta kraftfulla åtgärder mot avgrundsvänsterns avskyvärda attacker mot andra partiers verksamhet och förtroendevalda!
Avslutningsvis, en fråga som kan uppfattas som något (eller kanske rentav mycket) provocerande men som ändå förtjänar att ställas. Efter vansinnesdåden i Norge ansåg att flera vänsterdebattörer att ledande sverigedemokrater skulle ta avstånd från massmordet. Låt mig då få ställa en motfråga utan att på något sätt jämställa enskilda händelser: hur ofta har ni hört exempelvis Lars Ohly ta avstånd från extremvänsterns attacker mot sverigedemokraterna?
Läs gärna mer: DN, DN, SvD
Mathias Knutsson
lördag, augusti 27, 2011
Världen stannar inte…
Höstens första rader känns extra viktiga att skriva efter en sommar som präglats av det otänkbara, ofattbara och fasansfulla som inte borde få ske men som händer gång på gång: svältkatastrofen i Afrika, vansinnesdåden i Norge och den globala ekonomiska krisen.
Under dagar, veckor, månader och ibland år fyllda av tragedier och mänskligt lidande är det lätt att börja misströsta. Men som tur är försvinner hopplöshetens hemsökelse nästan lika snabbt som den kommer och insikten att vi verkligen kan förändra och förbättra världen kommer tillbaka – och känslan är starkare än tidigare. För det är under de svåra tiderna som vi verkligen kan utgöra en skillnad för våra medmänniskor genom att hjälpa, stötta och bidra med allt från mat och världsliga ting till kunskap, engagemang och kärlek till vår nästa.
För trots att vi har en lång väg kvar att vandra innan alla människor kan äta sig mäta och världsekonomin stabiliseras så är jag fullt och fast övertygad om att det kommer att ske. Men för att förändringens vindar ska svepa över världen måste vi som dragit vinstlotten i livets lotteri välja att engagera oss i byggandet av en bättre, rättvisare och tryggare värld för oss själva och våra barn.
Så när du har läst dessa rader uppmanar jag dig att fundera på vad just du kan - och vill - göra för att göra världen till en lite bättre plats. Oavsett om du vill engagera dig i miljörörelsen, skänka pengar till UNICEF eller bli medlem i ett parti så hoppas jag att du verkligen tar steget. Du har chansen. Just nu. Ta den!
Mathias Knutsson
Under dagar, veckor, månader och ibland år fyllda av tragedier och mänskligt lidande är det lätt att börja misströsta. Men som tur är försvinner hopplöshetens hemsökelse nästan lika snabbt som den kommer och insikten att vi verkligen kan förändra och förbättra världen kommer tillbaka – och känslan är starkare än tidigare. För det är under de svåra tiderna som vi verkligen kan utgöra en skillnad för våra medmänniskor genom att hjälpa, stötta och bidra med allt från mat och världsliga ting till kunskap, engagemang och kärlek till vår nästa.
För trots att vi har en lång väg kvar att vandra innan alla människor kan äta sig mäta och världsekonomin stabiliseras så är jag fullt och fast övertygad om att det kommer att ske. Men för att förändringens vindar ska svepa över världen måste vi som dragit vinstlotten i livets lotteri välja att engagera oss i byggandet av en bättre, rättvisare och tryggare värld för oss själva och våra barn.
Så när du har läst dessa rader uppmanar jag dig att fundera på vad just du kan - och vill - göra för att göra världen till en lite bättre plats. Oavsett om du vill engagera dig i miljörörelsen, skänka pengar till UNICEF eller bli medlem i ett parti så hoppas jag att du verkligen tar steget. Du har chansen. Just nu. Ta den!
Mathias Knutsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)