I SvD attackerar socialdemokraterna med Mona Sahlin och Ylva Johansson i spetsen alla de tiotusentals människor som INTE vill vänta, lida och dö i landstingens vårdköer utan istället väljer att teckna en privat vårdförsäkring.
Det är bedrövligt att läsa hur politiker ondgör sig över att vårdgivare erbjuder vård och omsorg på patienternas villkor. Är det verkligen så nödvändigt för (s) att alla ska ha det lika illa bara för att deras vårdpolitik har havererat? Det stora problemet är väl knappast att patienter försöker att få rätt vård i rätt tid utan att den offentliga sjukvårdskolossen inte klarar sitt åtagande?
Det är talande att socialdemokraterna är djupt bekymrade över att patienterna inte lydigt väntar i evighetslånga vårdköer samtidigt som (s) saknar förslag för att hjälpa alla som tröttnat på att sitta timme efter timme i allt mer överfyllda väntrum. Måhända beror deras ovilja att diskutera lösningar utifrån patienternas verklighet på att de faktiskt vet att systemet med vårdköer har uppstått som en direkt följd av s-märkt sjukvårdspolitik som prioriterar systemen, landstingens och politiska dogmer för patienternas intressen.
Det är häpnadsväckande att socialdemokraterna inte vill erkänna sambandet mellan långa vårdköer och ett planekonomiskt, anslagsfinansierat och otroligt ineffektivt offentligt monopol inom hälso- och sjukvården. Deras reaktion påminner om kommunistdespoternas aversion mot den svarta börshandel som alltid blomstrade i deras egna perverterade samhällssystem i Sovjet, DDR eller Nordkorea. Det vore ju förskräckligt om privata alternativ får väljarna att inse att det faktiskt går att bedriva sjukvård utan köer och väntetider - även i Sverige och inte bara i England. Frankrike, Spanien, Belgien, USA och Tyskland…
Det kan ju dessutom vara värt att påminna socialdemokraterna att alla de som köper privata vårdförsäkringar redan har betalt för den offentliga sjukvård som de aldrig erbjuds – i alla fall aldrig i tid…
Budskapet i Sahlins och Johanssons artikel är tydligt: om (s) vinner valet så blir det politiska återställare, stopplagar och nya hinder för privata vårdentreprenörer. Vänstertrojkans politik sätter det havererade och ineffektiva vårdmonopolets intressen före patienternas och skattebetalarnas intressen, hälsa och välbefinnande.
Mathias Knutsson
söndag, januari 31, 2010
torsdag, januari 28, 2010
Fanns kravet på hemmafru eller hemmaman med i ABK:s annons?
Som småbarnsförälder med ett krävande chefsjobb, eget företag och politiska uppdrag får jag ofta kämpa för att få tiden att räcka till. Det är inte alltid lätt att lösa vardagspusslet men genom gemensamt ansvarstagande, planering och samarbete försöker jag och min fru i likhet med tiotusentals andra familjer att få en bra balans mellan arbets- och familjeliv.
Alla moderna arbetsgivare som vill rekrytera de bästa medarbetarna till sin organisation har för länge sedan insett att dagens chefer sällan har - eller vill ha - en hemmafru eller hemmaman som tar hand om familjen och allt hushållsarbete. När jag själv rekryterar blir jag mycket tveksam till en presumtiv medarbetare som väljer att INTE ta ansvar för att familjelivet ska fungera eller var delaktig i sina barns uppfostran utan istället överlämnar allt ansvar för det viktigaste i livet till någon annan.
Jag har dock flera gånger fått uppleva att många (omoderna) arbetsgivare inte riktigt förstått att dagens (och främst morgondagens) ledare kan kombinera familjeliv och karriär samt att de även tycks bli bättre chefer av att ha balans i livet. Det är dock sällan dessa världsfrånvända och otidsenliga åsikter ventileras så öppet som när ledningen för det kommunala bostadsbolaget i Kristianstad, ABK, förklarar varför de valde bort en kompetent kvinnlig motkandidat till den nyrekryterade chefen.
”Gösta Johansson säger ett 50-tal mer eller mindre kvalificerade sökt tjänsten som vd:
– Det var en som bara hade dansutbildning. Och så en kvinna från Malmö som verkade kompetent, men hade små barn. Där insåg vi i styrelsen att det är ohållbart att pendla 1,5 timme var väg om dagen med små barn hemma.”
Från Kristianstadsbladet
Nu är jag knappast förvånad över att dessa nattståndna åsikter florerar inom den politiska kulturen i Kristianstad. (Jag har tidigare diskuterat den exceptionellt skeva könsfördelningen bland kommunens bolag och problematiken har även uppmärksammats av media.) Argument av typen ”inte kan vi ha en småbarnsmamma som vd” är oftast bara svepskäl för att lyfta fram en (ofta något mindre kvalificerad) kandidat från det egna ”kompisgänget” och de flesta som uttalar dem gör så i det fördolda bakom stängda dörrar eftersom de är medvetna om att argumenten är diskriminerande, fullständigt idiotiska och oerhört politiskt inkorrekta. Det är därför Gösta Johanssons uttalande är synnerligen anmärkningsvärt – det sker helt öppet och Johansson tycks verkligen tro att alla delar hans uppfattning att kvinnor inte kan göra karriär och pendla till jobbet samtidigt som de bildar familj… Lägg därtill att Johansson anser sig vara bättre skickad än den sökande kvinnan att avgöra vad som är en rimlig och hållbar livssituation för henne.
ABK:s ordförande och styrelse borde vidga sina vyer bortom de allt för invanda referensramarna. Jag känner så många kvinnor och män som just lever det liv som ABK:s ledning tror är ohållbart och fullständigt omöjligt. Det vore dessutom intressant att få ta del Gösta Johanssons (m) syn på nya moderaternas tankar om kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser och paret Reinfeldts livssituation... Om ABK framgent vill rekrytera toppkrafter så är de ohållbart med en styrelse(ordförande) med förlegad kvinnosyn, bedrövlig attityd till småbarnsföräldrar och ingen kunskap om vardagen för de flesta moderna svenska familjer.
Läs gärna mer i Kristianstadsbladet
Mathias Knutsson
Alla moderna arbetsgivare som vill rekrytera de bästa medarbetarna till sin organisation har för länge sedan insett att dagens chefer sällan har - eller vill ha - en hemmafru eller hemmaman som tar hand om familjen och allt hushållsarbete. När jag själv rekryterar blir jag mycket tveksam till en presumtiv medarbetare som väljer att INTE ta ansvar för att familjelivet ska fungera eller var delaktig i sina barns uppfostran utan istället överlämnar allt ansvar för det viktigaste i livet till någon annan.
Jag har dock flera gånger fått uppleva att många (omoderna) arbetsgivare inte riktigt förstått att dagens (och främst morgondagens) ledare kan kombinera familjeliv och karriär samt att de även tycks bli bättre chefer av att ha balans i livet. Det är dock sällan dessa världsfrånvända och otidsenliga åsikter ventileras så öppet som när ledningen för det kommunala bostadsbolaget i Kristianstad, ABK, förklarar varför de valde bort en kompetent kvinnlig motkandidat till den nyrekryterade chefen.
”Gösta Johansson säger ett 50-tal mer eller mindre kvalificerade sökt tjänsten som vd:
– Det var en som bara hade dansutbildning. Och så en kvinna från Malmö som verkade kompetent, men hade små barn. Där insåg vi i styrelsen att det är ohållbart att pendla 1,5 timme var väg om dagen med små barn hemma.”
Från Kristianstadsbladet
Nu är jag knappast förvånad över att dessa nattståndna åsikter florerar inom den politiska kulturen i Kristianstad. (Jag har tidigare diskuterat den exceptionellt skeva könsfördelningen bland kommunens bolag och problematiken har även uppmärksammats av media.) Argument av typen ”inte kan vi ha en småbarnsmamma som vd” är oftast bara svepskäl för att lyfta fram en (ofta något mindre kvalificerad) kandidat från det egna ”kompisgänget” och de flesta som uttalar dem gör så i det fördolda bakom stängda dörrar eftersom de är medvetna om att argumenten är diskriminerande, fullständigt idiotiska och oerhört politiskt inkorrekta. Det är därför Gösta Johanssons uttalande är synnerligen anmärkningsvärt – det sker helt öppet och Johansson tycks verkligen tro att alla delar hans uppfattning att kvinnor inte kan göra karriär och pendla till jobbet samtidigt som de bildar familj… Lägg därtill att Johansson anser sig vara bättre skickad än den sökande kvinnan att avgöra vad som är en rimlig och hållbar livssituation för henne.
ABK:s ordförande och styrelse borde vidga sina vyer bortom de allt för invanda referensramarna. Jag känner så många kvinnor och män som just lever det liv som ABK:s ledning tror är ohållbart och fullständigt omöjligt. Det vore dessutom intressant att få ta del Gösta Johanssons (m) syn på nya moderaternas tankar om kvotering av kvinnor i bolagsstyrelser och paret Reinfeldts livssituation... Om ABK framgent vill rekrytera toppkrafter så är de ohållbart med en styrelse(ordförande) med förlegad kvinnosyn, bedrövlig attityd till småbarnsföräldrar och ingen kunskap om vardagen för de flesta moderna svenska familjer.
Läs gärna mer i Kristianstadsbladet
Mathias Knutsson
måndag, januari 11, 2010
Dagens gärning för jämställdheten...
Har nyss upptäckt att den nya barnmuggen (pipmuggen) jag har köpt från företaget Nûby ”är utformad för att underlätta matningen och hanteringen, både för modern och barnet”…
Jag kunde faktiskt inte låta bli att snabbt skicka ett brev till Nûby för att fråga om jag köpt fel mugg – det kanske finns en mugg ”utformad både för fadern och barnet” – eller om jag har köpt en mugg från ett företag som inte vill ha pappor som kunder…
Jag ser fram emot deras svar - som jag självklart kommer att publicera här på bloggen!
Mathias Knutsson
Jag kunde faktiskt inte låta bli att snabbt skicka ett brev till Nûby för att fråga om jag köpt fel mugg – det kanske finns en mugg ”utformad både för fadern och barnet” – eller om jag har köpt en mugg från ett företag som inte vill ha pappor som kunder…
Jag ser fram emot deras svar - som jag självklart kommer att publicera här på bloggen!
Mathias Knutsson
fredag, januari 08, 2010
Det är miljontals liv som står på spel...
I dag lyfter Thoraya A. Obaid, chef för FN:s befolkningsfond, UNFPA, och Sharon L Camp, chef för Guttmacherinstitutet, en av vår samtids mest central frågor i SvD: behovet av att öka den globala satsningen på såväl familjeplanering som mödra- och neonatalvård i utvecklingsländerna.
Organisationerna har tillsammans tagit fram en mycket läsvärd rapport ”Adding It Up: The Costs and Benefits of Investing in Family Planning and Maternal and Newborn Health”. I rapporten presenteras de avsevärda förbättringar som kan åstadkommas med relativt sett små medel.
Det är svårt att förstå omfattningen av det mänskliga lidande som uppstår till följd av bristerna inom barn- och mödravården. Enligt UNFDA och Guttmacherinstitutet dör drygt fyra miljoner människor varje år. Andra bedömare som använder en vidare definition har skattat antalet dödsfall till sju miljoner.
För att få lite perspektiv kan vi jämföra situationen i olika länder. I Sverige, som är världens säkraste land för blivande mödrar, avlider en av 20 000 gravida kvinnor – i Sierra Leone dör var åttonde kvinna som är gravid. Likväl så går bara en bråkdel av biståndet till mödravården, trots att relativt begränsade resurser skulle kunna utgöra en livsavgörande skillnad för miljontals familjer.
Jämför gärna med de omfattande – men likväl otillräckliga – satsningarna på AIDS och malaria.Jag rekommenderar er att läsa Washington Posts utmärkta och mycket starka artikelserie om situationen i Sierra Leone, ”A Mother´s Risk” , och fundera på varför mödravård får så lite uppmärksamhet, stöd och bistånd.
Det finns dock tecken på att allt fler aktörer vaknar upp och ser behovet av att satsa på barn- och mödravård. Se exempelvis mitt tidigare inlägg om Hillary Clintons tal om den nya inriktningen på den amerikanska biståndspolitiken.
Jag vill avslutningsvis poängtera att problemet är inte enbart brist på, eller fördelning av, resurser. Det finns fortfarande ett stort motstånd mot att tala om och arbeta med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Det är hög tid att vi aktivt arbetar med att förändra attityder och värderingar som förhindrar ett framgångsrikt arbete med mödravård. Det är oerhört viktigt att bistånd alltid kopplas till ett aktivt jämställdhetsarbete i mottagarländerna.
Mathias Knutsson
Läs gärna mer i FN-rapporten, SvD, på bloggen Storstad och mitt inlägg om den nya amerikanska biståndspolitiken
Organisationerna har tillsammans tagit fram en mycket läsvärd rapport ”Adding It Up: The Costs and Benefits of Investing in Family Planning and Maternal and Newborn Health”. I rapporten presenteras de avsevärda förbättringar som kan åstadkommas med relativt sett små medel.
Det är svårt att förstå omfattningen av det mänskliga lidande som uppstår till följd av bristerna inom barn- och mödravården. Enligt UNFDA och Guttmacherinstitutet dör drygt fyra miljoner människor varje år. Andra bedömare som använder en vidare definition har skattat antalet dödsfall till sju miljoner.
För att få lite perspektiv kan vi jämföra situationen i olika länder. I Sverige, som är världens säkraste land för blivande mödrar, avlider en av 20 000 gravida kvinnor – i Sierra Leone dör var åttonde kvinna som är gravid. Likväl så går bara en bråkdel av biståndet till mödravården, trots att relativt begränsade resurser skulle kunna utgöra en livsavgörande skillnad för miljontals familjer.
Jämför gärna med de omfattande – men likväl otillräckliga – satsningarna på AIDS och malaria.Jag rekommenderar er att läsa Washington Posts utmärkta och mycket starka artikelserie om situationen i Sierra Leone, ”A Mother´s Risk” , och fundera på varför mödravård får så lite uppmärksamhet, stöd och bistånd.
Det finns dock tecken på att allt fler aktörer vaknar upp och ser behovet av att satsa på barn- och mödravård. Se exempelvis mitt tidigare inlägg om Hillary Clintons tal om den nya inriktningen på den amerikanska biståndspolitiken.
Jag vill avslutningsvis poängtera att problemet är inte enbart brist på, eller fördelning av, resurser. Det finns fortfarande ett stort motstånd mot att tala om och arbeta med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Det är hög tid att vi aktivt arbetar med att förändra attityder och värderingar som förhindrar ett framgångsrikt arbete med mödravård. Det är oerhört viktigt att bistånd alltid kopplas till ett aktivt jämställdhetsarbete i mottagarländerna.
Mathias Knutsson
Läs gärna mer i FN-rapporten, SvD, på bloggen Storstad och mitt inlägg om den nya amerikanska biståndspolitiken
torsdag, januari 07, 2010
En ny amerikansk biståndspolitik
I skuggan av övriga förändringar av den amerikanska utrikespolitiken har Hillary Clinton arbetat hårt med att både utveckla biståndspolitiken och betona dess betydelse inom utrikes- och säkerhetspolitiken.
Tidigare idag höll utrikesminister Clinton ett utmärkt tal vars huvudsyfte var att stärka biståndspolitikens ställning både i USA och globalt. Den amerikanska regeringen poängterar att den nya biståndspolitiken bygger på en insikt om frågornas strategiska, ekonomiska och moraliska betydelse.
“Development was once the province of humanitarians, charities, and governments looking to gain allies in global struggles. Today it is a strategic, economic, and moral imperative.”
Det är oerhört glädjande att USA nu verkligen vill höja ambitionsnivån och arbeta i partnerskap med utvecklingsländerna. Ett centralt tema i den ”nya” amerikanska biståndspolitiken är ambitionen att lyfta frågor om mänskliga rättigheter i mottagarländerna och sätta särskilt fokus på situationen för kvinnor och flickor.
"Women and girls are one of the world's greatest untapped resources and a terrific return on investment”
Film: Unicef
“This is not only a strategic interest of the United States, it is an issue of personal importance to me, and one I have worked on for almost four decades. I will not accept words without deeds when it comes to women's progress. I will hold our agencies accountable for ensuring that our government and our foreign policy support the world's women and achieve lasting, meaningful results on these issues.”
Starka, tydliga och viktiga markeringar från världens största biståndsgivare. Jag hoppas att utrikesminister Clintons vision förverkligas och att USA:s biståndspolitik utvecklas enligt hennes tankar.
Ni hittar Hillary Clintons tal här.
Mathias Knutsson
Tidigare idag höll utrikesminister Clinton ett utmärkt tal vars huvudsyfte var att stärka biståndspolitikens ställning både i USA och globalt. Den amerikanska regeringen poängterar att den nya biståndspolitiken bygger på en insikt om frågornas strategiska, ekonomiska och moraliska betydelse.
“Development was once the province of humanitarians, charities, and governments looking to gain allies in global struggles. Today it is a strategic, economic, and moral imperative.”
Det är oerhört glädjande att USA nu verkligen vill höja ambitionsnivån och arbeta i partnerskap med utvecklingsländerna. Ett centralt tema i den ”nya” amerikanska biståndspolitiken är ambitionen att lyfta frågor om mänskliga rättigheter i mottagarländerna och sätta särskilt fokus på situationen för kvinnor och flickor.
"Women and girls are one of the world's greatest untapped resources and a terrific return on investment”
Film: Unicef
“This is not only a strategic interest of the United States, it is an issue of personal importance to me, and one I have worked on for almost four decades. I will not accept words without deeds when it comes to women's progress. I will hold our agencies accountable for ensuring that our government and our foreign policy support the world's women and achieve lasting, meaningful results on these issues.”
Starka, tydliga och viktiga markeringar från världens största biståndsgivare. Jag hoppas att utrikesminister Clintons vision förverkligas och att USA:s biståndspolitik utvecklas enligt hennes tankar.
Ni hittar Hillary Clintons tal här.
Mathias Knutsson
tisdag, januari 05, 2010
Ja till mångfald och öppenhet - nej till kvotering!
Under många år har de allt mer högljudda kraven på att kvotera in olika grupper i politiska församlingar fått stå mer eller mindre oemotsagda trots att kvotering dels går stick i stäv med tanken på åsiktsrepresentativitet, och dels att fokus förskjuts från att arbeta för att politiken verkligen är öppen för alla grupper till att skapa gräddfiler för vissa grupper och utestänga andra grupper.
Det är anmärkningsvärt att det tycks vara så lätt att bortse från att det svenska politiska systemet faktiskt bygger på åsiktsrepresentativitet - det vill säga att de politiska församlingarnas sammansättning ska avspegla medborgarnas åsikter - inte deras kön, klass, religion, etniska ursprung eller andra sociala egenskaper. Förslag om (godtycklig) social representativitet och kvotering leder faktiskt tankarna till gamla tiders ståndsriksdag istället för moderna politiska församlingar…
Jag anser att de politiska partierna och andra intresseorganisationer måste öppnas upp, moderniseras och utvecklas så de blir intressanta arenor för fler och större grupper i samhället. Låt oss se över våra arbetsformer, organisation och nomineringsprocesser istället för att plädera för kvotering av vissa utvalda grupper!
Läs gärna mer i DN och mina tidigare blogginlägg
Mathias Knutsson
Det är anmärkningsvärt att det tycks vara så lätt att bortse från att det svenska politiska systemet faktiskt bygger på åsiktsrepresentativitet - det vill säga att de politiska församlingarnas sammansättning ska avspegla medborgarnas åsikter - inte deras kön, klass, religion, etniska ursprung eller andra sociala egenskaper. Förslag om (godtycklig) social representativitet och kvotering leder faktiskt tankarna till gamla tiders ståndsriksdag istället för moderna politiska församlingar…
Jag anser att de politiska partierna och andra intresseorganisationer måste öppnas upp, moderniseras och utvecklas så de blir intressanta arenor för fler och större grupper i samhället. Låt oss se över våra arbetsformer, organisation och nomineringsprocesser istället för att plädera för kvotering av vissa utvalda grupper!
Läs gärna mer i DN och mina tidigare blogginlägg
Mathias Knutsson
söndag, januari 03, 2010
Gott nytt år!
Jag vill önska alla mina läsare ett gott nytt år och hälsa er välkomna tillbaka till min blogg. Jag hoppas att ni har haft en härlig tid tillsammans med nära och kära samt att ni har fått en förträfflig start på det nya året.
Det nya året kommer utan tvekan att bli ett spännande och händelserikt år för oss alla. Jag kommer att uppdatera min blogg så ofta jag bara kan och jag välkomnar alla kommentarer, synpunkter och förbättringsförlag så att bloggen blir mer läsvärd och intressant att besöka.
Mathias Knutsson
Det nya året kommer utan tvekan att bli ett spännande och händelserikt år för oss alla. Jag kommer att uppdatera min blogg så ofta jag bara kan och jag välkomnar alla kommentarer, synpunkter och förbättringsförlag så att bloggen blir mer läsvärd och intressant att besöka.
Mathias Knutsson
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)